Balen på Magasinet – full Rulle! - Artikel 5
Rubriken leder knappast tankarna till Hörnefors Sulfitfabrik, men så dumt blev det. Med ett förtydligande syftas på balar och rullar, av massa och papper. I denna den sjätte artikeln i serien om Fabriken, med det förvirrande numret 5, återges fler av Angerd Karlssons bilder. Läs mer om Angerd i artikel no:1.
Vi har följt processen från; ved, flis, kokning, blekning (med mera), viror och pappersmaskiner till massabalar och sedermera papper som klipps och paketeras. Här ska vi stifta bekantskap med fortsättningen med att; lagra pappersprodukterna, bokföra och för att därefter lasta till transport.
Bild 1. Ett flytfoto över fabriken fanns bland Angerds bilder.
Man kan nog tro att bild 1 är lite äldre än de övriga i Angerds fotoalbum, tagna 1982 och 1984. Pannhuset förseddes sedermera med en hög cylindriskt skorstenen i stålrör, någon sådan ses inte i bilden. När denna skorsten tillkom är okänt för undertecknad. I bilden och vedgården ses även travat timmer. Driften ändrades från ved till flis, vilket berättas om i artikel no:1 och inträffade 1975. En stor flishög ersatte den staplade veden, och i avsaknad av denna fils konstateras således att fotot togs före år 1975.
Bild 2. I 2:ans magasin, anges på fotots baksida.
Denna artikel utspelar sig i de stora magasinsbyggnader som kantar kajen, vilka ses i underkant av bild 1. Ett fartyg ligger förtöjt vid lastkajen. En rökpelare från fartyget kan tala för att något är i görningen, kanske är den på väg att lägga ut. Mitt i bilden ses även kalkstenstornet/syratornet, ett svart konisk och högt torn. Tornet omtalas i artikeln om sulfitmassa. Närmare bestämt producerades kalciumbisulfit ur kalksten vilket behövdes i sulfitprocessen. Kalksten och en hel del annat nödvändigt kom med fartyg till Fabriken. I retur skickades pappersprodukter i dess olika beståndsdelar.
Bild 3. Till höger ses en man som studerar bokföringen. Detta är tydligt i större förstoring men inte lika tydligt i den skärpa som kan återges på nätsidan.
Magasinsbyggnaderna var stora, och var lägligt placerade utmed kajen. Man tycker sig kunna urskilja tre huskroppar men fyra typer av tak. Förmodligen hade de byggts på i etapper och renoverats allt efter behov.
Mannen i bild 3 verkar ta sig för pannan, eller mer troligt, stödjer huvudet i handen då han koncentrerar sig på bokföring och listor. Om man tittar runt i lokalen ses en massa olika typer av ”paket”. Det krävdes noga ordning. Fabrikens existens bygger på att rätt varor levereras till rätt kund i rätt tid. I retur kom betalning. Dessutom hanterades nödvändiga kemikalier för massaprocess och maskindelar för reparation, etc. Att motivera en driftstörning med att ”man inte hittar något” i magasinet var nog inte gångbart. Att ta sig för pannan februari 1982 kan även stå för uppgivenhet, magasinet ska tömmas och Fabriken läggas ned.
Bild 4. Garage för truck o motorredskap, berättar Angerd i anslutning till denna bild.
En processindustri av detta slag krävde tillförsel av tunga produkter och det som produceras utgjordes av tunga varor. En bal med pappersmassa vägde 200 kg berättas i dokumentärfilmen om Hörneforsfabriken från 1970 ”Där man gör papper och massa”. Ett sådant paket hanteras inte manuellt utan med truckar. I samma dokumentär intervjuades en truckförare som studerat till ingenjör. Han våndades över att lämna Fabriken i Hörnefors eftersom hans lön som ung ingenjör skulle bli sämre än den han hade som truckförare. Han verkade även trivas i sin roll och i Hörnefors. Hur hans livsöde fortsatte 1982 då Fabriken stängde förtäljer inte historien.
Bild 5. I bild ses Lars Johansson stoltsera i magasinet till Hörnefors Sulfitfabrik.
I anslutning till bild 5 berättar Angerd Karlsson att Lars Johansson var son till John Johansson i Norrbyn. Det framgår även att Johns fru var född under namnet Hällman, men inte vad frun hette. Man kan konstatera att Angerd var noga med släktband och historier och vi tar oss här friheten att återge dessa.
Bild 6. Lastning av pappersrullar ur magasinet.
Texten på baksidan av fotot i bild 6 antyder att det börjar närma sig slutet för Hörnefors Sulfitfabrik. Något intressant står även skrivet på rullarna till vänster i bild, vilket inte framträder i bildens nät-upplösning. Vi återkommer till detta i en framtida artikel.
Bild 7. En lastbil ses ha backat in i magasinet.
Leveranser ur Fabriken gick således per lastbil eller båt. Om Fabriken existerat idag hade förmodligen ett stickspår dragits till Bottniabanan. För att nu avvika från ämnet - ett sådant ”stickspår”, en järnräls kan ha funnits för drygt 100 år sedan. Den gick från området där dagens järnväg passerar genom samhället uppströms Hörneån. Då fanns inte Hörnefors Sulfitfabrik, istället bedrevs järnhantering och sågverk på Bruket, som området vid gamla kyrkan fortsättningsvis kallas. Hörneån hade gradvis grundats upp och vattenleden blivit allt sämre för tyngre varor. På Hamnskär, där pappersindustrin sedan byggdes upp, var förutsättningarna bättre för större fartyg – det hörs ju på namnet. Den problematiska transportvägen på land, några kilometer, löstes med en järnväg. Denna järnvägs existens är ännu lite otydligt, men anges på en gammal karta från 1800-talets slut. Under denna epok hade Hörnefors även en masugn vid järnbruket, inte bara smide, med andra ord en ganska avancerad och omfattande anläggning. Anläggningen slutade i brand och ekonomisk undergång. Branden i sig var inte var det avgörande, utan undergången får tillskrivas den så kallade ”bruksdöden” som härjade.
Bild 8. I bild ses 2:ans och 3:ans magasin.
I denna artikels sista bild ses en öde och tyst hamn i Hörnefors, med igenbommade magasin. Bilden togs vårvintern 1984. Angerd Karlsson var förutseende med att ta bilder både under drift och från området några år efter Fabrikens nedläggning. Området är intressant, med närhet till vatten och med rejäla byggnader. Det populära ”Akers Brygge” i Oslo, eller ”Christians Brygge” i Köpenhamn kan få sin motsvarighet i Hörnefors. Sulfitfabriken har en oanad potential, i synnerhet som Umeå Kommun ämnar expandera samhället. Det är inte omöjligt att rubriken till denna artikel återkommer i framtiden, med hänvisning till en ny skepnad och med ny innebörd.
Gunnar Engström, 2011-12-18
Besökare